Medan jag skriver listor på saker jag inte få glömma tycker jag ni kan lyssna på det här i stället. Timshels nya singel – When we fall.
Medan jag skriver listor på saker jag inte få glömma tycker jag ni kan lyssna på det här i stället. Timshels nya singel – When we fall.
Tusen tack alla snälla som gått omkring och letat efter ramar åt mig! Var lite svårare än jag trodde som vi bestämde att tänka om. Kom på en enligt mig själv alldeles genial och lättgenomförd plan för hur vi ska gör bordsplaceringskartan. Vill inte avslöja exakt hur bordsplaceringen kommer att se ut men här är i alla fall en ledtråd.
Det här håller på att bli något av en bröllopsblogg men med mindre än en månad kvar tänker jag inte på så mycket annat. Just nu funderar jag en del på hur bordsplaceringskartan ska se ut. Ser framför mig maffig ram ungefär som på bilderna nedan men problemet är att vi inte har nån sån ram. Eller ju, vi har en guldspegel men det känns inte lockande att dra med den på tåget. Så nu skulle jag behöva lite hjälp. Nån i Österbottetrakten som har en dylik tavla/spegel de kunde tänka sig att låna ut en lördag i juni?
Efter att ha gått igenom alla skobutiker i Åbo utan att hitta ett par vita jag tyckte var fina nog bestämde jag mig för att beställa bröllopsskorna på nätet. Gick ju lite sisådär. Första skorna tycker jag var fula. Par nummer två för för stora och nu sitter jag med par nummer tre på fötterna och överväger att hugga av en eller två tår. Nu behöver jag er hjälp. Hur mycket hinner man gå in skor på en månad. De är läder och det brukar ju töja en del eller hur? Har ett par svara jag först inte kunde gå med men som nu passar som handen i handsken (ursäkta). Försöker ha på dem hela tiden när jag är hemma och jag tror jag haltar lite mindre nu än förra veckan. Äh, kanske det blir ett barfotabröllop på stranden i stället.
Men fina är de eller hur?
Vaknade till det här på lördag.
Gjorde givetvis som det stod på lappen och klockan 10 stod jag ute på gården med trollspö och ögonbildel och kände mig dum. Stod där ett bra tag utan att något hände. Tänkte att det kanske var ett prov för hur länge det skulle ta innan jag började tala för mig själv. Hade nu ingen klocka men skulle tippa på ungefär tio minuter innan jag försiktigt frågade ”kommer ni fram om jag talar?” Men inget hände förutom att en granne kom och slängde sopor i roskisen. Nå till sist ringde telefonen och jag fick order om att komma in igen och suprise suprise, där väntade hela gänget, Åbobor, Helsingforsare, Sibbobor, Sverigeemigranter och Österbottningar. Det var ju kul, tills jag fick se vad jag skulle ha på mig….
Aningen oroad men tack och lov fick jag lite skumppa för att lugna mina nerver.
Så utklädd till en disneyprinsessa med en badhairday gick vi iväg till stan. Där väntade en hel del uppdrag som vi kanske inte behöver gå närmare in på här men en bild kan ni ju få.
Som belöning fick jag både testa på att bli sminkad av ett proffs och till min stora lycka köpa nya kläder till kvällen för de pengar jag tjänat ihop genom utförda uppdrag under dagens lopp. Sen hann vi också äta tapas och skjuta varandra med laser innan vi slutligen tog oss ut i Åbos nattliv.
Efter ett par timmar alldeles för lite sömn strålade vi på söndag samman på brunch vid Blanko och sen åkte alla hem till sina hörn av världen. Tusen tack tjejer för helgen! Är så glad att ni alla kunde komma.
Foto: Micaela Nilsson
Fick kryssa av en stor punkt på to do listan i dag. Nämligen klänningen. Bestämde redan i julas att jag ska låsa sy om mammas brudklänning så den passar mig. I dag fick jag äntligen pröva den nästan färdiga klänningen och den var precis på fin som jag tänkt mig. Tusen tack Hanna! Du måste vara tankeläsare som lyckats sy den klänning som hittills bara funnits i mina drömmar. Exakt hur klänningen ser ut får ni inte se ännu men här är några av inspirationsbilderna:
Lite så här…
…och så här…
och lite så här också.
Det börjar kännas på riktigt nu. Bara lite över en månad kvar.
Disco i mitt hjärta spelade live i dag i x3m-tv. Här är länken till arenan. Vid ungefär 17:06 dyker Daniel upp.
Blev lite förvånad när jag hittade mina klasskompisar på bild i dagens vbl. Förvånad och glad. Tror inte vi kan ta åt oss äran för någon lagändring men om vi ens lite lyckades göra situationen en gnutta bättre för de som står i kö för ett nytt organ så var det helt klart värt allt arbete. Om ni vill se dokumentären hittar ni den här.